Små Barns Beste

Mitt val: En pedagogisk och personlig resa till ett annat familjeliv

Bakgrund: Från assistent till pedagogisk ledare
Jag är utbildad barn- och fritidspedagog från Göteborg och har arbetat
med barn ända sedan jag var 16 år. År 2010 flyttade jag till Norge och
började min resa i den norska förskolan. Som 21-åring fick jag min första
fasta tjänst som assistent, vilket gav mig en gedigen praktisk grund. Jag
valde sedan att vidareutbilda mig till barnehagelärare (förskollärare) här
i Norge och tog min examen 2017. Efter examen arbetade jag som barnehagelärare fram till 2021. Jag har sett förskolans värld från alla perspektiv: som praktikant, assistent och som pedagogisk ledare med ansvar för både barngrupp och personal. Men det var först som mamma jag verkligen förstod de utmaningar som dagens småbarnsliv innebär.

Varför vi valde att gå hem: En djupare insikt
Beslutet att ta hem vår son efter bara tre månader i förskolan var
resultatet av en smärtsam insikt. Trots min utbildning bar jag på en
yrkesmässig konflikt: jag vet att för ett barn under tre år är förskolan
sällan en plats för “pedagogiskt utbyte”, det är en plats där de blir
passade medan föräldrarna arbetar. Jag såg hur min son använde all sin
energi till att bara hantera separationen. Han som nyss varit nyfiken blev
vinglig och slutade utforska sin omvärld; han var i “överlevnadsläge”
snarare än “utvecklingsläge”.

Den tyngsta insikten var paradoxen i mitt yrkesval: jag gav all min energi
och kompetens till andras barn, medan min egen son grät på avdelningen
bredvid. Jag började fråga mig själv: “Varför har man barn om man aldrig
får se dem?” Min egen trygga uppväxt i Göteborg, med ett lugnt tempo
hemma tillsammans med min mamma och mina två systrar, blev min
kompass. Jag ville ge mina barn samma fundament av närvaro.

Grundandet av en gemenskap: “Hjemme med barn i Oslo
og omegn”
Att vara hemma i Oslo kan kännas isolerat. Jag efterlyste därför andra
familjer i Facebook-gruppen “Hjemme med barn i Norge”. Tillsammans
med tre andra familjer startade vi “Hjemme med barn i Oslo og omegn”.
Idag är vi över 100 medlemmar, en fantastisk grupp fylld av resursstarka
föräldrar som prioriterar anknytning.

Värdet i de djupa relationerna vs. förskolans högtider
I förskolan är de sociala tillställningarna ofta korta och stressiga. Vid
Lucia-firanden eller påskfrukostar möts man för lite “small talk” i trånga
lokaler. Man ser barnen tillsammans, men man får sällan lära känna
människorna bakom dem.

I vår hemma-grupp ser det helt annorlunda ut. Vi delar hela dagar och
vardagens utmaningar, vilket gör att jag lär känna mina barns vänners
föräldrar på ett djupt plan. Vi stöttar varandra i föräldraskapet, och om
något händer i leken kan vi lösa det direkt. Vi är där tillsammans, ser
händelseförloppet och kan jobba mot ett gemensamt mål för barnens
bästa

Den öppna barnehagen: Det ideala samarbetet
Som pedagog ser jag ett enormt värde i den öppna barnehagen. Här får
barnet utforska världen med sin trygga bas precis intill sig. Istället för
glesa föräldrasamtal sker här ett konstant samarbete. Pedagoger och
föräldrar samtalar dagligen, vilket ger en unik möjlighet för vägledning
och förståelse för barnets behov i nuet.

Hur vår vardag och vecka ser ut
Idag lever vi ett liv som inte styrs av förskolans klockslag, utan av
barnens behov och intressen. Vi har hittat en balans mellan sociala
aktiviteter och lugna hemmadagar:

• Sociala möten: 2-3 dagar i veckan möter vi vänner eller grupper
  för gemensam lek och utflykter. Detta ger barnen den sociala
  stimulans de behöver i en trygg miljö.
• Hemmadagarna: Dessa dagar är guld värda. Vi leker, bakar,
  pysslar och gosar med våra husdjur. Vi jobbar ofta med olika
  projekt utifrån vad barnen är intresserade av för stunden, det kan
  vara allt från att bygga något till att utforska naturen.
• Livet utomhus: Vi är en familj som älskar att vara ute. Vi leker i
  trädgården, besöker lekplatser eller går på tur i skogen. Ibland
  åker vi lite längre till havet. Vi har till och med ordnat ett utekök
  hemma eftersom barnen helst vill vara ute hela dagen, oavsett
  väder.
• Gemensamma resor: Vi reser ofta till Danmark tillsammans med
  andra familjer från gruppen. Att få skapa vänskapsband även till
  mina barns lekekamraters föräldrar under dessa turer betyder
  oerhört mycket för oss alla.

Framtidsutsikter: Vår väg mot hemundervisning
Vårt mål och vår vision för framtiden är att fortsätta hålla familjen
samlad. Till hösten planerar vi att börja med hemundervisning. Det är ett
medvetet val för att kunna fortsätta vara en central del av våra barns
lärande och utveckling.

• Lärande i verkligheten: Vi vill att lärandet ska ske i realistiska
  situationer, genom att baka, snickra eller delta i samhället, och
  följa barnets egna intressen.
• En naturlig social miljö: I våra grupper möts människor i alla
  åldrar, vilket vi ser som en mer naturlig social träning än att bara
  umgås med barn i exakt samma ålder.

De ovärderliga vinsterna: Varför varje uppoffring är värd
det
Vi får ofta frågor om vad vi “får ut” av att leva så här. Svaret är att vi får
ett liv byggt på närvaro istället för prestation:

• Frihet från klockstyrd stress: Vi slipper morgonstress och sena
  hämtningar. Barnen får följa sin egen rytm och vi har tid för
  förundran. Ett lugnt tempo skapar ett lugnt nervsystem.
• Den unika syskonrelationen: Mina söner får dela nästan all sin
  vakna tid. De blir varandras bästa vänner och trygghet.
• Första parkett till livet: Jag behöver inte läsa i en app att mitt
  barn lärt sig något nytt, jag är där när det händer. Vi delar alla
  referensramar.
• Pedagogisk stimulans i verkligheten: Världen är vårt klassrum.
  Barnen utvecklar ett fantastiskt språk genom våra ständiga samtal,
  något hälsostationen ofta berömmer.
• Emotionell trygghet och självkänsla: Barnen vet att de är
  prioriterade. De hinner landa i vilka de är innan de behöver
  anpassa sig efter stora barngruppers hierarkier.
• Flexibilitet: Vi kan resa till familjen i Sverige när vi vill och ta
  vilodagar när behovet finns.

Slutord
Trots utmaningar som en stram ekonomi och omgivningens fördomar
(föreställningen att institutionen alltid är bättre än föräldern) vet jag som
pedagog att vi valt rätt. Att hålla kärnfamiljen samlad under dessa år är
en investering i våra barns framtida psykiska hälsa och hela samhällets
välmående.